Älskade häst❦
Jaa kunde inte vänta med att berätta :'}
Igår ( lördag 3 augusti ) så satt jag på Åke för första gången utan varken träns, sadel eller grimma ♥
Visst det var typ bara en raksträcka men det är ett stort framsteg för oss! Hoppa först bara upp och se ifall det var okej och han verkade inte bry sig så jag testa att skritta. Han vart lite: "Vart ska jag gå? Varför svarar du inte som du brukar?" osv haha, då han gärna vill ha tydliga instruktioner med både sits, skänkel och mun. Och nu vart det ju as konstigt?? Typ Hger?? Men jag fick vara lite tydlig och ville inte pressa så vi gick bortåt och så vände jag honom hur lätt som hälst och mana på lite och han tog en lugna gallop och stana sedan. Så jag var jätte nöjd av "bara" det! Så tog vi lite mysbilder och jag hoppa stolt av :'>
Många tänker väll:
Men det är ju typ bara att hoppa upp. Alla hästar kan väll gå fram och tillbaks?
Men nej. Nu tänker jag berätta en sak som jag skäms så otroligt av och ångrar stort!
Nån gång i Mars så gick jag förfort fram..
Jag hade miljötränat Åke och longerat lite medans jag stog på 1m stor tunna. Han var jätte lugn och duktig så tänkte bara testa att hoppa upp på honom från tunnan. Han stog still och var lugn så tänkte bara skritta av honom i bara repgrimma och grimskaft ( alltså inte som tyglar ). Han funka en stund men när jag försökte styra ut honom på spåret fick han typ panik. Åke är den hästen som blir sjukt stressad när han inte förstår. Och den perioden började han komma bort från sin trots, men var fortfarande väldigt pigg. Och jag fattar inte hur dum jag var!
Han börjar så klart stressa upp sig och börja springa. Jag försöker behålla lugnet ( och sitta kvar då han har stora skumpiga gångarter ). Men han springer runt i paddocken med mig på in no control. Och så kommer ett staket ivägen så han tvärstannar och jag åker av.. Direkt mådde jag dåligt då jag utsatte honom för detta innan han var mogen. Men ville inte sluta så dåligt så hämtade hjälm och tyglar och bara skritta runt. Det var första gången jag red i grimma på honom och dum som jag var: utan tyglar.
Men han lugna ner sig då han nu förstog vad jag mena ( jag har tömkörthonom i repgrimma ).
Har aldrig vågat säga det där till någon. Har mått så dåligt över det!
Sanningen är väll att man inte ska stressa fram något. Och det lärde jag mig den dagen.
Jag har ju vart van med Garina som jag första gången jag red utan träns, kunde gallopera och hoppa hinder. Men Garina var ju mer riden, mogen i psyketoch jag hade ägt henne i 4½ år...
Så där har ni varför jag är så glad! Har aldrig nånsin suttit upp på honom utan träns / grimma och specielt inte i hagen ( + att det är ett "stort" sommarbete ).
Trodde inte att det skulle gå så här! Åhå älskade pownniie ♥
Kommentarer från er söta läsare.Trackback